Livräddande insats
Svenska marinens skonert HMS Gladan räddade natten den 25 november en nödställd tysk segelbåt i vattnen nord Kap Verde. Fartygschefen Thomas Falk berättar:
”HMS Gladan hade precis avlagt ett besök på Mindelo, Kap Verde. Vi hade kadetter från officersprogrammet ombord som elever och var på väg nordvart till EL Hierro, Kanarieöarna. Ovanligt nog hade vi relativt ostlig vind, vilket gjorde att vi kunde sätta gynnsam kurs mot El Hierro. Det är att, gå mot ”elementen” när man går det hållet, motström och mestadels med vinden emot.
Under första natten till sjöss, hörde vi ett mayday på vhf kanal 16. Vi svarade som enda fartyg. Anropet gällde en segelbåt som hade vatteninträngning och som förlorat sitt roder. Haveristen befann sig 20 distansminuter väst om oss, nord Kap Verde. Vi besvarade anropet och förklarade att vi skulle sätta kurs mot dem.
Vi föll av, startade maskin och satte högsta fart. Efter ett tag bärgade vi seglen då de inte gjorde någon nytta längre – akterlig vind och maskingång.
Då vi hade några timmar tills vi kom fram, purrade vi nyckelpersoner och påbörjade de förberedelser vi kunde tänka ut. Allt ifrån olika sätt att lämna länsmateriel till att bedriva sjukvård. Vi gjorde klart för att kunna förtöja båten jämte Gladan, om den var på väg att sjunka.
Vis av tidigare erfarenheter, tog jag direkt kontakt med MRCC i Göteborg. Tanken var att de lättare skulle kunna ta kontakt med sjöräddningsmyndigheten på Kap Verde.
”Sweden Rescue”, som jag har väldigt goda erfarenhet av, hjälpte så klart till. De fick inte kontakt med sina kollegor på Kap Verde, men de gav oss förslag på olika sätt vi själva kunde ta kontakt.
Vi fick snart klart för oss att det gällde en tysk segelbåt som heter Eyja med tre män och en kvinna ombord.
Det var fortfarande mörkt när vi kom fram till haveristen. Det blåste ca tio meter per sekund och våghöjden låg på tre meter. Vi höll oss i lovart. Vår plan att förtöja dem på oss fick vi skrinlägga på grund av för hög sjö. Det hade inneburit alltför stor risker för ytterligare skador på deras båt. Vi fick kommunicera över vhf. Vi sjösatte vår räddningsbåt, en gummibåt med 40 hästkrafters motor vilket i rådande sjö inte var helt enkelt. Men vi lyckades och besättningen kunde till slut ta sig ombord på haveristen.
Efter samtal och diskussioner där det framgick att de klarade av att hålla vattennivån under kontroll med sina egna två länspumpar, återvände gummibåten till Gladan. När väl radiokontakt etablerats med Kap Verde och det tyska räddningscentret i Bremen beslöts att en bogserbåt skulle skickas ut för att ta segelbåten på bogsering till Mindelo. Tyvärr tog det tid, och ännu mer synd var att det blev haveri på bogserbåten när de skulle kasta loss.
Det ordnades så småningom fram en ny båt från land. Besättningen på haveristen var missmodiga och ledsna. Vi gjorde olika försök att hålla dem på gott humör genom radioanrop och vi åkte även över med ribben igen för att testa att hissa deras segel och hjälpa dem med en improviserad nödstyrning. Det fungerade faktiskt hjälpligt men all geist var borta hos dem, så vi fick lägga ner det. Efter många om och men kom det ut en fin räddningsbåt och vi hjälptes åt att koppla bogsering. Vi transporterade även över kvinnan och en man till räddningsbåten. Övriga två stannade kvar ombord på haveristen.
Det hela gick väl och min bedömning är att det var goda sjömän ombord på den Kap Verdianska räddningsbåten. Vi lämnade varandra när vi såg att bogseringen fungerade.
Sammanfattningsvis kan sägas att det var nog i grevens tid vi hann dit. Det var inte långt ifrån de skulle ”missa” Kap Verde, och teoretiskt kunnat driva mot Väst-indien. Det är inte så mycket fartygstrafik i det området de befann sig. De kunde heller inte själva komma i kontakt med Kap Verde.
Då vi såg att de kunde hålla sig flytande, jobbade vi med dem, genom att hålla oss nära och samtala med dem för att hålla humöret uppe.
Förutom det lades väldigt mycket energi på radiotrafiken och logistiken. Som kuriosa blandade den tyska räddningstjänsten även in Marockos rescue center i Rabat. Detta gjorde en svår radio/satellitkommunikation om möjligt än svårare.
Trots allt fungerade allt så väl någon kunde begära, och de var väldigt tacksamma för vår hjälp på den tyska båten Eyja .”
Sjömanshusstiftelsen gratulerar Gladans besättning för ett mycket gott sjömanskap och citerar ur den tyske skepparens tackmail,
”Dear Mr Falk
…Thank you very much for your help. I don´t dare to think what could have happened if you and your men were not on our side. We will never forget these hours…”
Årtal: 2016
Belöningstyp: Livräddande insats
Belöning: 20 000 kr
