När Åke och hans hustru Lisbeth hade lämnat hamnen på Ulvön söndagsmorgonen i juli 2007 och befann sig på öppet vatten norr om Bönhamn, blåste det kraftigt och sjön gick hög.

Åke, som stod till rors, såg plötsligt något glimta till på en vågkam, ungefär 600 m längre ut till sjöss. Han ropade på hustrun och de konstaterade att det såg skumt ut att en liten båt befann sig så långt ut i så hårt väder, så de beslutade sig för att ändra kurs och gå ut och se om hjälp behövdes.

Åke beskriver händelsen så här:

”Vi ändrade kurs direkt och gick med full fart mot vågorna ut mot båten. När vi var ungefär 200 m därifrån såg vi att det stod en kille i båten, han vinkade och ropade på hjälp. När vi kom närmare blev det tydligt att det var två unga personer i båten, en pojke och en flicka. Båda saknade flytväst.

När det var ungefär 40 m kvar slog vågorna in i den lilla motorbåten. Killen hoppade i och ropade till henne att hon skulle göra detsamma. Då ropade hon att hon inte kunde simma!

Båten försvann under flickan och hon blev tvungen att hoppa i ändå. När vi kom fram höll killen upp henne och själv trampade han vatten. Jag passerade några meter från paret, styrde upp i vind och fick stopp på båten c:a 10 meter från dem. Jag backade ner mot dem och fällde ut badbryggan och badstegen. När vi var c:a tre meter ifrån, stoppade jag propellern för att inte skada dem och drev ner mot paret, när båten var c:a 2 meter ifrån dem ropade han att han inte orkade mer! Jag ropade tillbaka att han måste försöka och att det bara var ett par meter kvar. När det var 1 meter kvar kunde jag nå dem och dra in dem till båten och jag hjälpte dem ombord via stegen och badbryggan och Lisbeth tog hand om dem direkt så de fick torka sig och värma sig eftersom vi såg att speciellt tjejen var chockad, medan jag manövrerade båten från resterna av den lilla båten. Vi kontaktade sjöräddningen via VHF och meddelade att det fanns rester av båten i vattnet och att vi behövde ambulans när vi angjorde Bönhamn.

Vi har fått frågan om det inte hade gått att kasta ut livbojen och den vägen hjälpa dem ombord men det var inte möjligt i det hårda vädret eftersom de nya lätta livbojarna tas av vinden och det är svårt att få precision i kastet. Jag bedömde att det inte fanns tid att försöka göra fler räddningsförsök. Hade vi inte haft den konstruktionen på båtens akter, en Dehler 39 med nedfällbar badbrygga, så hade vi nog inte kunnat rädda båda.

Det känns jobbigt nu efteråt men då var jag som radiostyrd. Jag hade en chans att få upp dem och jag hade tur som gjorde allt rätt från första sekunden eftersom jag inte hade mer än 15-20 sekunder på mig att göra manövern och det fanns inte tid att göra om manövern” slutar Åke sin berättelse.